måndag

Otur-Tur i kärlek?


Hemma med väldigt blandade känslor. Både "Må bra" känslor och "Kass känslor".
Veckan som jag var i trollhättan  bjöd på många skratt.
Fick träffa folk jag inte träffat på jätte länge, folk jag inte har träffat innan *Konstigt med tanke på att stan är så jävla liten!*
Insåg ett & annat men det är sånt jag tänker behålla för mig själv. Okej kanske inte helt för mig själv men allt behöver man inte skriva ut här. För allt ska inte folk läsa, även om vissa njuter av att någon mår dåligt eller mår bra. Thats up to me vad jag vill skriva om.

Kan säga att jag har lyckats bryta tån, nej jag överdriver inte nu. OM den nu inte skulle vara bruten så är den jävligt stukad!
Tror jag har sluppit haft ont pga mina sår högs två dagar och vad är det sista jag gör fem minuter innan mamma ska köra mig.
Pratar i telefonen, tar en cigg samtidigt utanför mammas dörr *Upprörd av telesamtalet*. Lägger på, öppnar dörren och helt ärligt har jag inte en aning om vad det är jag smäller emot, ont som satan, jag skriker *PÅ FINSKA?!* om det ändå hade vart en kort mening men nej det va nog alla finska svordomar som finns.
Och nej jag tänkte inte på det själv, det var mamma som kom och fråga hur faan jag kan svära på finska och börjar gapskratta. Ironiskt, ligger på golvet och skriker på finska, tven är på högsta volum och jag tror jag har slagit av mig tårna. Thansks att du skrattar åt det hela.
Måste skynda mig till bussen och det är då jag inser hur ont jag har i tån, den pulserar och värker. Skönt, jätte skönt!
Som tur va hämta Sofia mig i Katrineholm, vi åker och handlar middag, denice kommer över. vi äter och dom två får något ryck och ska använda mitt ridspö, ja Denice stod på alla fyra och sofia satt på och smällde denice över röven, Bildbevis finns men kommer ej komma upp.
Följer med Denice hem och vi hyr en skräckfilm, smartaste draget för denna vecka.
Så nu har jag inte bara ont i tån, jag är livrädd.
Sa det till Denice att hon får följa mig hem, för jag har inte en chans att springa ifrån en mördare i det här tillståndet. Hade spelat död i en snödriva om det hade inträffat. Peppar peppar peppar!

Så nu är jag hemma med mina älskade bäbisar, bägge ligger i sängen och väntar.
Varför ska man ha en pojkvän när man har katter? Trivs med det här, så varför inbilla jag mig något annat när jag var i Trollhättan? 
jovisst är det skönt att vakna upp med någon, men inte varje dag. Inte just nu i mitt liv. 

Nu ska jag lägga mig, sakna mammi och mysa med min bäbisar. 
Nana gott mina fina läsare.
/Angelica