Allvarligt, det här måste få ett slut. Jag kan inte sitta uppe hela nätterna igenom. Hade jag haft mer kanaler, lite mer mat, lite mer cigg så fine då hade jag ställt upp på det. Men inte nu, nej för faan! Jag vill inget annat än att Dear mr Sandman ska komma och säga att han älskar mig, strö sand över ögonen och att i morgon är en ny dag. Vart är du när man verkligen behöver dig, va? Okej jag har förståt, du gillar inte mig,Okej. Men vi kan väl göra upp en deal? Nähä nää skit i det då, men Tro inte att jag ska säga till mina barn att du finns. Hell no, du får skaffa ett annat jobb hos en annan familj..
Sen en sak jag har legat och tänkt på nu när jag inte har kunnat sova.
Tiden läker alla sår? What is that? Ännu mer skitsnack.
Jag tror absolut inte att tiden läker alla sår, men man blir så illa tvungen att lära sig leva med det.Ju längre tiden går tänker man kanske mindre på det. Men sår lämnar oftast alltid ärr, och ärren påminner en om smärtan man kände Just när såret kom till.
Och det här med att man skapar sin egna lycka, Visst det kan jag köpa, men inte till varje pris. Men vad är lycka egentligen? Som min bästa tjejkompis skrev, lycka för någon kan vara att ha sina rutiner,man dricker samma kaffe varje morgon osv osv. Okej det ligger något i det.
Men om man känner att något fattas i ens liv, väljer jag då att gå omkring och vara olycklig enbart för att jag tänker på det?
Man väljer själv hur man vill att ens liv ska se ut, det är ju du själv som har huvudrollen i den och varför ska man då nöja sig som statist. Vet inte riktigt själv vad jag ville ha ut med allt det här.
Har för mycket tankar i mitt huvud som bara snurrar runt Och runt, typ som en dvd som har fastnat i samma spår . Och det är enbart 10 min som går om och om och om igen.
Jag behöver den här resan mer än vad jag behöver något annat just nu, *förutom min sömn*
Nej nu ska jag göra ett nytt försök.
Sandman i really want you, say that you want me 2?
/Angelica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar