But you can’t blame me for your skin it’s not my fault you let me in,
One last thing before I quit, didn’t ask for anything of this.
But when you’re lying in your bed am I still spinning in your head
The way you spin in mine and I can’t make it stop
I knew I was right but I learn I was wrong
Okej, min sjunde kopp kaffe inom loppet av fyra timmar, Resefeber?
Springer omkring här hemma, packar ner,packar upp, gråter,svär lite tyst för mig själv. Katten inspekterar min väska och tittar skumt på mig, hon vill inte att jag ska åka. Vill jag själv ens åka? Joo så klart att jag vill, eller? Nej jag vill inte! Vill inte sitta på ett plan i sex timmar för att sedan byta till ett annat plan och sitta i ytligare 6 timmar.
Helt plötsligt slår det mig, hur har jag ens tänkt tanken på att resa jorden runt? Ska jag ta tåget? ska jag bila plus båt?
Jag vill inget annat än att resa, jag älskar att se nya platser men just det där med plan är inte min grej! Jag hy perventilerar,gråter,skakar och ber tyst för mig själv att jag aldrig mer ska synda om jag klarar mig levande ur det här!
Joo jag är dramat själv när det handlar om flygning.
Jag grät som ett barn när jag och mitt ex skulle till Lanzarote , jag tjura så högt att han låtsades att han inte kände mig.
Så jag jag ber någon att ge mig en smäll rätt av när vi har klivit på. "Vi har det bra, vi här bak i flyget & vi vill ej va med om någon krasch"
Sa någon kaffe och fortsätta med packningen?
/Angelica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar